Internationella dagen mot könsstympning – Från tradition till förändring

Den 6 februari infaller den internationella dagen mot könsstympning. Könsstympning är en 3000 år gammal tradition som knyter an till jämställdhet och kvinnors rättigheter, där kontrollen över deras sexualitet står i centrum. Trots att benämningen är kvinnlig könsstympning – är det viktigt att notera att majoriteten av ingreppen genomförs på barn. Oftast utsätts flickor i ålder 4–14 år men könsstympning sker även på yngre barn. Könsstympning leder ofta till långvariga fysiska och psykiska konsekvenser och hälso- och sjukvården är en viktig del i det förebyggande arbetet.

Fler än 200 miljoner flickor och kvinnor i världen uppskattas vara könsstympade – och varje år riskerar ytterligare 3,9 miljoner flickor bli utsatta för någon typ av könsstympning. Könsstympning är en gammal, skadlig tradition som har en tydlig koppling till att motverka jämställdhet och att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet. Ett könsstympat underliv kan ses som en symbol för renhet och en förutsättning för att hon ska kunna giftas bort. Ingreppen utförs nästan uteslutande på barn under 15 år, där underlivet förändras genom att man skär bort, skadar eller syr ihop delar av det yttre könsorganet. Ingreppen klassas som en grov typ av våld som har ett flertal långvariga både fysiska och psykiska konsekvenser. Vanliga konsekvenser är blödningsbesvär, samlagssmärtor, urinbesvär i form av urinvägsinfektioner och tömningssvårigheter, vaginala besvär, förlossningskomplikationer, PTSD, depression och psykosexuella besvär. Kvinnlig könsstympning kan utgöra en del av hedersrelaterat våld, men kan också förekomma utanför en hederskontext. Ingreppet utförs i ett trettiotal länder världen över och är inte religiöst betingat.

Det förebyggande arbetet

Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att förebygga att flickor som bor i Sverige utsätts för könsstympning både i och utanför landet – där kunskap och kompetens är en avgörande faktor. En stor del av det förebyggande arbetet handlar om att kunna föra dialog med familjer som kommer från länder där könsstympning förekommer samt veta hur man på ett professionellt sätt bemöter flickor och kvinnor som har utsatts eller riskerar att bli utsatta. Kunskap och kompetens ökar även sannolikheten att yrkesverksamma vågar och kan fråga flickor och kvinnor de till synes obekväma frågorna, och att svaren mottas med respekt och lyhördhet med fokus på vilken hjälp som finns att få. Det är viktigt att veta var i världen könsstympning förekommer, för att veta när risken föreligger att en kvinna eller flicka har blivit utsatt.

(Bild från WHO som visar förekomsten av kvinnlig könsstympning i världen – Klicka för att göra större)

Om du misstänker att ett barn blivit eller riskerar att bli utsatt ska en orosanmälan göras. Det kan till exempel vara om en flicka i skolan uttrycker oro inför en resa till hemlandet, eller om avvikelser på barnets underliv som kan tyda på könsstympning upptäcks. Om ett barn riskerar att utsättas för könsstympning finns vissa åtgärder att vidta för att förhindra ingreppet, till exempel genom ett utreseförbud eller en polisanmälan.

Om du behöver hjälp

Om du har erfarenhet av könsstympning och behöver stöd, råd eller hjälp kan du kontakta en skolsköterska, eller ungdomsmottagning i din kommun (Hitta vård – 1177) om du är under 22 år. Är du vuxen, kontakta din gynekologiska mottagning, barnmorska eller läkare på vårdcentralen. Om vidare stöd eller hjälp behövs kan din vårdkontakt remittera till Amelmottagningen – som är en del av Södersjukhuset i Stockholm och specialiserade på kvinnlig könsstympning. Där kan kvinnor från hela Sverige få hjälp av läkare och annan personal med stor kunskap om ämnet. De erbjuder exempelvis gynekologisk utredning och undersökning, öppningsoperation och samtal med kurator.