Välj en sida

Åsa Claeson Nordin

Hur säkerställs ett regionalt lärande för välfärdsfrågorna?

Häromdagen damp Länsstyrelsens utvärdering av den gemensamma hanteringen av Covid-19 mer i min mailbox. Inledningsvis konstateras Covid-19-pandemin har haft en stor påverkan på samtliga delar av Västernorrlands län där en fungerande samverkan mellan länets aktörer har varit avgörande för att begränsa pandemieffekterna för länets invånare. En gemensam utvärdering av hur covid-19 har hanterats i samverkan mellan Länsstyrelsen Västernorrland, Region Västernorrland och kommunerna Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Sollefteå, Ånge, Timrå och Kramfors, har därför genomförts med fokus på tidsperioden mars till augusti 2020. Det var viktigt att redan under hösten 2020 följa upp och utvärdera hanteringen för att säkerställa ett lärande samt för att motiv till ställningstaganden och beslut inte ska falla i glömska.

Ansatsen har varit att ringa in utmaningarna utifrån ett 360-graders samverkansperspektiv. Detta anses särskilt värdefull då det långsiktiga resultatet av bekämpandet av pandemin är beroende av just helhetsperspektiv och aktörssamverkan.

I rapporten konstateras att det finns förbättringsområden vad gäller styrning och ledning, samverkan samt i frågor om transparens och kommunikation, för att slipa den regionala krisledningsstrukturen. Vidare har utvärderingen ringat in nio centrala samverkansfrågor 1) Skyddsutrustning; 2) Krisledningsorganisation och stabsmetodik; 3) Respektive aktörs roll; 4) Provtagning; 5) Rapportering och lägesbilder; 6) Behandlingsansvar inom vård och omsorg; 7) Skola och utbildning; 8) Besöksförbud äldreboende; 9) Informationsflöden mellan forum.

Till detta undrar jag dock om inte ett länspartnerskap för välfärdsfrågor skulle kunna tillfogas till agendan. Detta då den regionala krisledningsstrukturen förutsätter en välfungerande samverkan i vardagen. Efter värmeböljan 2018 gav Regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och utvärdera socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera krissituationer, med utgångspunkt i värmeböljan sommaren 2018. I uppdraget ingick att sammanställa och analysera de erfarenheter som ansvariga och personal inom socialtjänstens verksamheter har av att hantera krissituationer. Resultaten från uppföljningen indikerade bland annat att krishanteringsprocessen inom socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården behöver utvecklas ytterligare. Socialstyrelsens slutsatser i samband med uppföljningen: En samordning behöver utvecklas i förhållande till kommunerna mellan alla myndigheter som hanterar värmeböljor. Samordningen fungerade inte tillräckligt bra under värmeböljan sommaren 2018.

Regionens forum är i dag inriktade på tillväxtfrågor. Detta utifrån regionalpolitikens agenda att skapa regional tillväxt och konkurrenskraft. Välfärdsfrågorna behöver också ett forum. Ett forum där de inte behöver motiveras utifrån att de bidrar till tillväxten, utan där välfärden sätter agendan, just utifrån det som framkommer i länsstyrelsens rapport att säkerställa ett lärande så att beslut inte faller i glömska.

Åsa Claeson Nordin, december 2020

Hur kan vi stärka fritidsgården som konstnärlig mötesplats och frizon?

Studier visar att unga värderar sin fritid allt högre. Att få tillfälle att utöva sin intressen och träffa kompisar prioriteras högt. Samtidigt visar kommunernas ungdomsenkät Lupp att det finns unga som upplever att de har så mycket fritid att de inte vet vad de ska göra med den. 

Barn och ungdomars kulturvanor hänger ihop både med familjens kulturella bakgrund och de val en ung människa själv gör utifrån intresse och sammanhang. Flera studier lyfter fram att ungas kulturvanor påverkas av familjens socioekonomiska förutsättningar. Högstadieungdomar från socioekonomiskt utsatta områden deltar i lägre utsträckning i föreningar och kulturskola. Dessa ungdomar besöker hellre en fritidsgård eller ett bibliotek. Forskarna menar att förklaringen ligger i att de öppna verksamheterna kostar lite eller är gratis, att dessa ungdomar i större utsträckning är vana vid att gå till fritidsgården eller biblioteket med sina kompisar och att de inte är vana att planera sin fritid långsiktigt, som en hel termin i taget.

Intressant i sammanhanget är att både kulturskolan och fritidsgårdarna varit föremål för statliga utredningar, där man tittat på förekomst, faktorer som främjar och hindrar deltagande samt lämnat förslag på utvecklings och förbättringsområden. För att göra kulturskolan mer inkluderande föreslås en ny infrastruktur för den kommunala musik- och kulturskolan med nationella mål, nationellt kulturskolecentrum, bidrag till regional samordning samt utvecklingsbidrag. I utredningen om fritidsgårdarna är huvudförslaget en permanent stödstruktur för öppen verksamhet samt bland annat breddat arbete i normkritik och intersektionalitet. Det är oklart om det följer några medel med uppdraget, säger Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles frågor som medverkande på Konferensen i Sundsvall nyligen. Ett medskick från fritidsledarkonferensen till staten är: våga tänka utanför boxen! Vägen till att stärka kulturskolan som konstnärlig mötesplats och frizon kanske går genom fritidsledarna?

Kommunförbundet och kommunerna arrangerar årliga kunskapsdagar för fritidsledare i länet. Dagarna ger tillfälle till inspiration och erfarenhetsutbyte kring fritidens betydelse för ungas välfärd och inflytande. Senaste kunskapsdagen genomfördes i augusti 2017.

Åsa Claeson Nordin, september 2017

Det är nödvändigt med dubbelspår – till bättre hälsa

Sjukskrivningarna pekar skarpt uppåt och har ökat med 75 procent sedan 2010. Två av tre sjukskrivna är kvinnor. Om utvecklingen fortsätter uppåt kommer vi 2020 ha kostnader för sjukskrivningarna på 50 miljarder kronor – och 245 000 personer i sjukskrivning. Alarmerande rubriker om ökande sjukfrånvaro är något som har blivit vardag. Men hur ska vi analysera orsakerna till ökningen? Vad är det som gör att sjukfrånvaron varierar så mycket över tid och hur skiljer sig sjukfrånvaron mellan olika yrken och grupper? Vad behöver vi göra för att förebygga sjukfrånvaro och vad kan vi göra åt den ökande psykiska ohälsan?

Detta är frågor som borde engagera på samma sätt som behovet av dubbelspår mellan Härnösand och Gävle. I denna fråga bedrivs ett aktivt påverkansarbete kring betydelsen av att den 100-åriga och krokiga järnvägen moderniseras. I argumentationen hörs att bristande kapacitet och den låga hastighetsstandarden utgör ett hinder för rationella godstransporter och regional pendling. En ny Ostkustbana anses ha stor potential att bidra till långsiktig hållbar tillväxt, genom regionförstoring och regionintegrering. Med samma retorik kan vi argumentera för att det behövs ett dubbelspår till ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro, i synnerhet i Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län där kvinnor har flest sjukdagar i landet. Detta dubbelspår ska öka vår kapacitet och öka hastighet i folkhälsoarbetet. Där ska folkhälsoarbetets rationella godstransporter svischa fram och göra oss till specialister på att skapa hälsofrämjande arbetsplatser. Syftet är förstås också att bidra till en attraktiv och konkurrenskraftig region.

Får vi fart på dessa hälsosamma godstransporter har vi snart tjänat in en del av kostnaden för den nya ostkustbanan. Kostnaden för ett komplett dubbelspår mellan Gävle-Sundsvall har beräknats till cirka 25 miljarder kronor. Genom att påskynda denna nödvändiga investering till ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro kan således den långsiktiga effekten bli både regionförstoring och regionintegrering eftersom vi får råd att göra andra nödvändiga investeringar till nytta för regionens funktion och attraktivitet.

Åsa Claeson Nordin, april 2016

Share This