Alla måste våga ställa frågan – anställda utbildas i suicidprevention

Projektet, som drivs i ett samarbete mellan regionen och alla kommuner i Västernorrland genom Kommunförbundet, finansieras av statliga medel avsatta till suicidprevention. Det startade förra våren, men i inledningen av projektet har en analys gjorts av var insatser behöver sättas in för att ge bäst effekt.

– Det är ett mycket angeläget projekt och det känns skönt att vi kan samarbeta brett kring dessa frågor. De som mår dåligt träffar ju inte bara vården, utan även tjänstemän ute i kommunerna, säger Sirpa Virtanen, Kommunförbundet Västernorrland.

Utbildningar har testats och nu ska medarbetare få gå utbildningar anpassade efter sin verksamhet, de som jobbar i skolan behöver en annan inriktning än de som jobbar på äldreboendet. Men det grundläggande målet, oavsett inriktning, är att fler ska våga ställa frågan.

– Det kan vara mycket svårt och obekvämt att ställa en sådan personlig fråga. Men det finns inga tecken på vem som ligger i riskzonen och därför måste frågan ställas till väldigt många människor. Till slut ställer någon den på rätt sätt och kan göra stor skillnad i någons liv, säger Johannes Dock, projektledare och Folkhälsoplanerare på Region Västernorrland.

Behöver satsa mer
Många fler människor dör i självmord varje år än i trafikolyckor eller bränder. Ändå satsas miljardbelopp på förebyggande av de första två, men inte ens en bråkdel på att förebygga självmord. Självklart vill han inte ställa grupper mot grupper, men han menar att siffrorna visar att det är ett område som inte uppmärksammas tillräckligt, trots att det är ett stort samhällsproblem.

– Det kan ju också bero på att man vid bränder och olyckor kan se en konkret, enkel lösning. Det är mycket svårare inom suicidprevention. Men nu finns det en metod som vi har sett fungerar men den har hittills inte använts, det vill vi ändra på, säger han.

En analys av de fall där självmord fullbordats visar att personen ofta haft många kontakter med vården innan, men att de då sökt för vanliga fysiska åkommor. Den visar också att det inom regionen saknats en rutin för uppföljning av självmordsförsök.

– Om det är svårt att ställa frågan i någon av de andra situationerna så finns ju möjligheten att ta upp den naturligt i en uppföljning. Men en kan inte hjälpa alla och det är inte säkert att du ställer frågan rätt och får förtroende. Därför måste många ställa frågan, säger han.

Om någon gjort försök tidigare hur kan man hjälpa personen hantera sina tankar?
– Samma metod som till exempel vid alkoholberoende. Att man frågar personen vilka situationer som triggar i gång känslan. Sedan får man hitta en riskstrategi för hur man hanterar och förebygger dessa situationer. De som har en bra riskstrategi löper mindre risk för att försöka igen, säger han.

När coronapandemin startade var oron från branschen att fler skulle må så dåligt att de valde att avsluta sina liv. Men den farhågan har inte slagit in.

– Nej det ser inte ut så. Sifforna är inte officiella än då de ska kvalitetssäkras hos myndigheter, men de förhandssiffror jag fått tyder på att det snarar är tvärtom. Det har minskat i länet, säger han.

Vad tror du att det beror på?
– Det är omöjligt att säga med säkerhet, jag kan bara gissa, men jag tror att en av orsakerna är känslan av gemenskap i eländet. Alla går igenom detta kollektivt och det gör att man inte känner sig så ensam, alla har det tufft nu, säger han.